Spaghettigrafer

Alla har vi sett en graf som liknar den nedan som visar fiktiva intäkter från olika pastasorter.

Med sex linjer, och i detta fall alla till synes lika viktiga, blir det nästan omöjligt att få en bra helhetsbild över intäkterna för de olika pastasorterna. En sådan graf kallas spaghettigraf då linjerna tillsammans utgör något som ser ut som ett antal kokta spaghettirör. Liknande grafer är tyvärr mycket vanliga inom organisationer och företag och leder alltid till förvirring.

Fler är inte alltid lika med bättre. Hela poängen med en graf med flera linjer eller staplar är att visa på kontraster och därmed kunna jämföra. Om för många linjer eller staplar gör jämförelsen omöjlig brister vi i vår avsikt. Vi får fram en graf som förvirrar, inte en som upplyser.

Ofta behöver man inte ta med alla dataserier, det räcker många gånger med de tre, fyra viktigaste dataserierna och man kommer ganska långt med det. Dataserier som vi inte är viktiga bidrar endast till brus, och man gör gott i att lämna dem utanför.

Anta att vi är mer intresserade av att följa upp intäkterna för linguine, tagliatelle och farfalle. Genom att dels ta bort de andra pastasorterna från grafen, dels strategiskt använda färg, kan vi få fram en graf som tydligare visar intäktsutvecklingen.

Bland annat är det lätt att se att linguine, som hade lägst värden av alla tre i januari, var störst i december. Farfalle, som började året nästan jämsides med tagliatelle, hade en nedåtgående trend med en botten i augusti, och avslutade året som den minsta pastasorten av dessa tre. Och det är bara linguin som har ökat i december jämfört med januari, de andra två minskade. Vi hade kunnat se dessa budskap i den förra grafen också, men det hade krävt längre tid och större koncentration.

Ponera nu att vi egentligen primärt är intresserade av att följa upp intäkterna av spaghetti, de andra pastasorterna är inte lika viktiga. I nästa graf kan vi lyfta fram spaghetti så att dess linje blir dominerade, och genom att använda en diskret grå färg trycker vi tillbaka linjerna för de andra pastasorterna till bakgrunden, de agerar nu endast som referenslinjer.

Samma strategi kan man använda i en stapelgraf med samma goda resultat.

Men hur blir det om alla pastasorter är lika viktiga för oss? Hur ska vi kunna bibehålla skärpan i varje linje, hur ska vi kunna ha kvar klarheten i varje graf, utan att för den skull skapa en spaghettigraf?

Svaret är att vi kan skapa en panel av grafer, som var och en fokuserar på en tidsserie. I vårt exempel blir det en panel med sex grafer, en för varje pastasort. I varje pastagraf ligger fokus på en typ av pasta och vi trycker tillbaka de andra linjerna mot bakgrunden.

När fyra eller fler linjer finns representerade i en och samma graf, och när alla linjer är lika viktiga, är det bäst att bryta ned den ursprungliga spaghettigrafen till en grafpanel. På så sätt blir det enklare att se mönster och göra jämförelser mellan dataserierna.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *